Rihaneh Rouhani Familj
Rihaneh Rouhani Familj

Rihaneh Rouhani Familj /\ Rihaneh är hemmahörande i Enskede Grd i Lindevägen 50 och föddes den 23 maj 1986. Det har gått ett år sedan hon flyttade in i sitt nuvarande hyreshus (16 mars 2021). Det verkar inte finnas någon annan i huset som är äldre än hon med minst ett decennium. Vem är Rihaneh

mycket eftertraktad av dem som använder denna tjänst. Hittills den här månaden har vi gjort 462 meddelanden om henne.Rihaneh är en integrerad del av en koncern, där hon fungerar som föreningens eller företagets styrelsesuppleant. Bostadshuset där hon bor har ett gemensamt trapphus med tjugofem andra boende.

det finns ingen information tillgänglig på internet men vi kommer att försöka uppdatera den snart

har identifierat varje boende och fått reda på var de bor i byggnaden.Rihaneh och de andra fyra ursprungliga boendena i byggnaden är alla fortfarande närvarande och står för idag. Folk i Stockholm är de vanligaste att leta efter Rihaneh i denna tjänst. Rihaneh har en fantasi om

match som spelas av hennes lands landslag. Vår värdinna, Rihaneh Rouhani, brinner för både fotboll och sitt eget Iran. Men i Teheran är arenan förbjuden för henne på grund av hennes kön. Nu får hon nöja sig med att se sitt landslag spela i Brasilien. Jag antar att hon kunde få en biljett. Efter en 14-0 poäng vann laget säkert matchen.

Resultattavlan gynnade hemmalaget i den här matchen, och matchen var enkel. Hur utmanande detta har varit för publiken, för oss som har väntat ett helt liv på detta ögonblick. Vi kämpade i åratal bara för att komma in på Azadi-stadion i Teheran. Det handlar om så mycket mer för mig än bara fotboll. Det kanske inte har med det att göra

fotboll är en sport i allmänhet. Det är mer sannolikt en återspegling av mitt värde som kvinna än något annat. Är det sant att jag är en självständig varelse, med samma rättigheter till ett liv, en familj och en romantisk partner som I samma veva som männen som helst inte vill att jag ska tävla på arenan. När jag växte upp fick jag beskedet att jag inte duger.

Rihaneh Rouhani Familj

respektabel medlem av samhället. Mitt liv i Sverige har inte varit immunt mot dess effekter. Vilken typ av man är jag, att höja näven i luften och vara redo att slåss för något så trivialt som rätten att heja på mitt landslag när jag vill? Det var första gången kvinnliga fotbollsfans fick komma in på den legendariska Azadi-stadion.

Ett steg i tiden är något vi bara kan hoppas på, men det är också oundvikligt. Har vi modet att hoppas att detta är början på en förvandling, eller kommer vi snart tillbaka till stängda portar när kamerorna stängs av? Så snart Fifa upphörde med sina ansträngningar. Den iranska diktaturen kanske inte kan stoppa

inte täcka över någon Eftersom den här dörren har öppnats permanent har vi lärt oss att leva med de restriktioner som har lagts på oss, och jag reste till och med till Brasilien för att se det iranska herrlandslaget tävla i världscupen. Nu när kvinnor lagligt kan åka på min

Vi trodde aldrig att vi skulle se dagen då vi skulle ha en hemmaarena för vårt landslag, men den dagen har kommit, och för första gången i vår historia känner vi att vi hör hemma. Det är dock möjligt att vi inte har kommit riktigt än; vi kan fortfarande behöva kämpa för vår rättmätiga position på läktaren. Men

Jag hoppas porten Att tillåta kvinnliga fotbollsfans att komma in på den majestätiska Azadi-stadion för första gången är ett drag vi bara kunde drömma om, men det är också ett påtvingat steg. Är vi villiga att chansa att det här är början på något nytt, eller kommer vi att hamna precis där vi började?

grindar om inga kameror tittar? Så snart Fifa upphörde med sina ansträngningar. Det skulle vara trevligt att tro att den iranska diktaturen äntligen håller på att ta slut på platser att gömma kvinnorna på. Och nu när dörren står öppen för gott har vi accepterat de lagar vi en gång var tvungna att följa; Jag har till och med rest till världen.

Cup i Brasilien för att se det iranska herrlandslaget spela. Vi trodde aldrig att vi skulle se dagen då kvinnor kunde spela på mitt lands landslags hemmaplan, men den dagen har kommit, och för första gången i vår historia kan vi verkligen känna att vi hör hemma. sanningen ska fram

att vi kanske inte har kommit dit än; vi kan fortfarande behöva kämpa för att behålla vår ställning i mängden. Kanske har dörren öppnats permanent nu när den har sparkats upp.

Rihaneh Rouhani Familj